Jag hatar den här känslan. Känslan av att ena stunden vara så himla lycklig och i nästa stund vilja slita ut hjärtat på mig själv och vilja gråta hela tiden.

Han är inte precis som alla andra utan någon jag faktiskt hoppas på en framtid tillsammans med.

Jag blir förbannad när hela världen inte vet om mitt öde och lider med mig. Hur kan världen fortsätta snurra trots att jag mår som jag mår? Varför låtsas hela världen om att allt är i sin ordning när den är långt ifrån de? Varför torkar ingen mina tårar eller erbjuder en axel att gråta mot? Jag vet att jag låter som världens mest egoistiska människa just nu, men det skiter jag f*n i. Jag är deep down och det känns som att det inte finns nån utväg denna gången!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har jag nästan läst ut Twilight boken och gud vad bra den är! Är helt inne i den och har en hel Twilight värld i mitt huvud! ...

Jag och pulkabackar är ingen bra kombi säger jag bara! Jag är bokstavligen gul och blå! Lyckades krocka 2 gånger och när jag skulle dra upp småttingarna för backen så vurpa jag och landa rakt på fejjan...inte kul! Där någonstans gav jag upp hoppet......

Kaaaaaallt! När vi var i London gick jag i min vårjacka och nu fryser jag till och med i min vinterjacka. Första som drabbade mig när jag vaknade imorse var ångest över att jag är tillbaka i kalla Sverige så nu har jag någon form av Londondepressio...

Finns ingen början finns inget slut så det hela får bli ett helt underbart långt inlägg tillägnat min weekend i London, mitt hjärtas stad.   Torsdag: Vi tog tunnelbannan från flygplatsen till hotellet. Hotellet vi bodde på låg i Nothing Hill, mys...

Jag har packat ner allt nu och är påklädd och vi ska till Landvetter strax.   Jag har lite småsaker att ordna och ska hinna slänga i mig nåt snabbt. Försöker att inte skriva "om planet störtar..." men tanken slår mig hela tiden då jag inte alls g...